Lost in Skåneland

Juriststudent. Festmästare. Badkars-filosof. Motvillig kaffedrickare. Obotlig realist. Frankofil. Miljöaktivist. Partypingla. Lost in Skåneland.

Avslut och omstart

Festligheter, Göteborg, Lundalivet Permalink0
Sitter på exakt samma ställe som när jag uppdaterade sist i somras, på jobbet hemma i Göteborg. 
Inser att det var månader sen jag bloggade och undrar vart denna hösten tagit vägen. 
Så mycket har hänt och så mycket finns att se fram emot under det nya året! 
 
För mina trognaste bloggläsare kommer här en snabbversion på allt ni missat under hösten:
Hösten inleddes med ett insensivt planerande av höstfesten, när min tid som clubmästare i Juridiska Föreningen började på allvar. Diverse stressmoment angående antal inbjudna, dekor, ljud & ljus, alkohol, inbjudningar, bordsplacering(!), logistik, mat, och allt annat som kan gå fel på en fest med nästan 500 deltagare tog upp det mesta av min tid. 
Själva dagen höstfesten var den stressigaste jag varit med om i hela mitt liv, med en puls på 180 och svettig som en gris sprang jag runt i panik i träningskläder när de första gästerna anlände, iklädda frack. Resten av kvällen fortlöpte ändå förhållandevis smidigt, (tack vare grymma jobbare och grymma festmästare) men såklart med mindre katastrofer som sig bör.
Efter denna urladdning av episka proportioner festade vi i festmästeriet med hela jobbarlaget från det att solen gick upp, inpå nästa dag och kväll, medan min klass skrev höstens första tenta i en annan del av Lund. 
Nästa del av hösten hade sedan börjat, med straffrätt som huvudämne. Den kurs som jag längtat i 2 år efter att få läsa. Det visade sig att lektionerna hålls av lärare med scarf, backslick över flint, gubbkeps i gränsliga mönster, power-points med mat och motorcyklar, frågesport i pauserna, en förkärlek för torra skämt, och med vissa svårigheter att göra sig förstådda. Behöver jag säga att jag älskar den här kursen?
Hösten har även inkluderat tre resor till Köpenhamn, två baler, en halvvägssittning (fest för att fira att vi är klara med halva juristprogrammet), en födelsedag, en stor pumpa, en nollning av nykomna stackare, en kväll i baren på JF utklädd till Jasmine, en praktikvecka på Åklagarmyndigheten, två julfester, och såklart så otroligt mycket grymt sällskap.  
En bättre studenthöst i Lund helt enkelt! 
 
Bildbomb från hösten i kronologisk ordning:
 
Bästa festmästeriet ♥︎

Glada lekledare :)
 
Den efterlängtade höstfesten - med tema höstromans!
 
Vi hade rosenblads-kanoner efter middagen, då blev det såhär fint!
 
Slagna kämpar efter att ha jobbat på festen i över ett dygn
 
Nästa dag (!) var vi på G igen!
 
Dags för bal nr. 1
 
Halva jurister! 
 
En av de bästa vännerna man kan ha :) 
 
Julfest nr. 2 
 
Festmästeriet inför bal nr. 2
 
Och, den bästa killen i världen. 
 
 
Nu väntar en spännande vårtermin med massa kul att se fram emot, och även fler äventyr att följa med mig på i höst... Mer om det snart!
 
Puss och kram och god jul ♥︎ 

När en god tanke slår fel förlorar alla

Elin filosoferar, Personligt Permalink1

(Ber om ursäkt i förväg för min överdrivna användning av citationstecken i denna text, haha.)

Få saker har provocerat mig mer i den moraliska smältdeg som kallas internet på sistone, än det som ironiskt nog kallas #DontJudgeChallenge.

Denna virtuella trend går alltså ut på att tonåringar först filmar sig själva när de kletat ner hela ansiktet med vad som bland annat ska föreställa överdrivet stora finnar, fräknar, monobrow, och svarta tänder medan de förfärat ser in i kameran för att tittaren riktigt ska förstå deras totala desperation och frustration över sin brutala fulhet.
Sedan tar de fram smink, (alternativt tvål?), börjar täcka över sina ditritade "skönhetsfel", och ser genast mer hoppfulla ut då all denna fulhet kanske går att få bort trots allt!
De sätter handen framför kameran, och när de tar bort den igen visas istället deras "riktiga" jag, en tonårsdrömskt felfri, fläckfri, leende person med till synes perfekt hud, och perfekt kropp. Helt utan alla de "fel" som de först förfärades över.

Detta provocerar mig otroligt mycket främst av två anledningar.

1. Sensmoralen är uppenbar: du som råkar ha finnar, fräknar, eller andra högst mänskliga drag, du duger helt enkelt inte. Du borde också se dig själv i spegeln med samma fasa och förtvivlan. Alla de 15 sekunderna av denna patetiska "förvandling" (tack gode gud att det inte är längre än så) är ett regelrätt hån mot alla som "lider" av dessa "problem". Ännu en spik i kistan som kallas självförtroende och självbild. Jag kan bara föreställa mig hur negativt mitt 15-åriga jag hade reagerat på detta. Det är för mig ofattbart hur många ungdomar som villigt ställer upp på denna nedvärderande body shaming-trend endast för en egocentrisk bekräftelsekick, och ett gäng med gillamarkeringar från okända människor. 

2. Utseendefixeringen på internet är redan extrem, inget nytt där, och detta är ännu ett bevis på hur uppenbara uttryck för narcissism och självcentrering har blivit ett naturligt inslag i ungdomars vardag. Ingen verkar höja speciellt mycket på ögonbrynen åt deras uppvisning i självbeundran och grandiositet över sin egen till synes felfria skönhet. De verkar snarare bli hyllade (?), för att de gör någon slags insats för att samhället bättre ska acceptera alla som de är...... Jag vet, det låter helt sjukt. Och det som skrämmer mig mest är de faktum att de allra flesta som tittar på de tusentals videos av samma slag som finns upplagda, inte ens reflekterar över vad som faktiskt förmedlas. Jag trodde först att det hela var ett ovanligt dåligt och osmakligt skämt, tills jag insåg att dessa personer, och deras fan club, faktiskt på riktigt tror att de gör något bra för att förändra kroppsideal bland unga! Är de verkligen så insiktslösa?

Att inte själv inse att det enda denna tragiska kampanj åstadkommer är addera ännu mer press på unga människors redan dåliga självkänsla, är för mig det mest förvånande och oroväckande. Denna gången är det inte heller media som levererar hårt redigerade bilder på skönhetsideal för både tjejer och killar, utan hånet och översittarattityden mot vanliga ungdomar med vanlig hud kommer inifrån de egna leden, det vill säga från andra ungdomar. Det gör den bittra eftersmaken än värre. 

Det mest ironiska av allt är att kampanjens syfte när den startade var det helt motsatta mot vad den faktiskt förmedlar och åstadkommer. Ursprunget till taggen verkar vara lite oklart, men det började som en anti-body shamingutmaning från en modebloggare när hon lade upp en video där hon först är sminkad, men sen visar sitt osminkade ansikte, just med syfte att få sina läsare att bättre acceptera sig själva. När sedan någon gjorde en parodi på videon genom att vända på koncenceptet exploderade det hela och fick alltså helt motsatt effekt.
De som medverkar i att sprida detta har alltså förstått syftet rätt, men inte tänkt ett steg till på vad resultatet blir, och tror alltså att det är på detta sätt de gör en insats för världens ungdomar och deras kollektiva självkänsla... Eh, ja. 

Det är självklart lätt att dras med, och förblindas av den tillfälliga uppskattning och uppmärksamhet en "rolig" video som dessa kan medföra. Det är ett grundläggande mänskligt beteende som internet och selfie-pinnar tyvärr eldar på till förbannelse. Jag hoppas bara att det fortfarande finns tillräckligt många vettiga ungdomar kvar i världen som kan tänka själva och tar avstånd från en trend som går ut på att håna varandras utseende. 

Jag vill inte heller efter detta utspel framstå som ett humorlöst lättstött pretto med pekpinnar. Jag sminkar mig. Jag omfamnar inte mina finnar med öppna armar bara "FÖR ATT DET ÄR NATURLIGT OCH FAKTISKT HELT NORMALT". Jag tar selfies. Jag gillar när folk gillar mina bilder. Och jag har humor, faktiskt. Det finns roliga klipp som är vad man kan kalla "råa men hjärtliga" och jag tycker i allmänhet att klimatet på internet mer och mer har blivit en samlingsplats för lättkränkta personer som får fritt spelrum.
Men vissa saker tar jag offentligt avstånd från för att ungdomar (i alla fall nästan) ska få en ärlig chans att känna att också de duger som de är. Med eller utan smink eller hudproblem. 

Mvh, en som faktiskt gillar sina fräknar. 

2 veckor i paradiset

Personligt Permalink1
Befinner mig sedan två veckor på västkustens pärla i vårt sommarhus. Detta är sommar för mig. Även om det regnar eller blåser storm som det gjort nu i två dagar, så är det ändå här som jag känner att det blir sommar på riktigt. Här lever man verkligen för dagen utan måsten och det finns absolut inget mer att göra än att ligga vid havet och sola och bada, läsa en bok, kolla på morden i midsummer eller klippa gräset. Hjärnan går liksom ner i sommarslappläge här och det känns så underbart. 
 
Planerandet och mailandet inför höstfesten har förresten börjat redan nu i sommar, och det känns jättespännande att se vad vi kan åstadkomma i höst! Och lite nervöst faktiskt, alla förväntar sig en storslagen fest och allt måste klaffa med körschema och servering... Håller er uppdaterade om hur denna cirkus slutar, haha.
 
Nu är det snart dags för en kopp te och klassisk sommarmys-tv, ja ni gissade rätt, det är såklart hög tid att ta död på ännu lite folk i den redan glesbefolkade engelska byn. 
 
Hoppas ni har en underbar sommar och får chans att vila upp er inför hösten. 
Puss och kram, Elin ♥
 
 
 
 
 
 
 
Till top