Lost in Skåneland

Varje morgon inleds ett mindre krig innanför juridicums stora portar. Ett krig om platserna i tysta salen. De mest eftertraktade borden vid fönstren försvinner först, till de mest erfarna krigarna som är på frontlinjen redan klockan 8 på morgonen. För oss mindre rutinerade slappisar som gillar att ta en lång espresso house-frukost blir alternativen genast mycket begränsade. Klockan 11 har krutröken lagt sig, och inte en enda plats med bord finns kvar i hela biblioteket. Halva juridicum är dessutom vid det här laget belägrat av fienden, ekonomen. Då kan det hända att man i sin desperation hamnar nere i källaren... Det vill man inte gärna. Det finns varken syre eller ljus där nere, och det luktar som en gammal skrivmunk dött någonstans mellan rullmagasinen.

Ett annat, lite trevligare alternativ är lässtolarna. De må se ut som oskyldiga bruna skinnfotöljer, men där lurar en annan, mycket större fara än koldioxidförgiftningen i källaren. I kombination med juridisk kurslitteratur är de nämligen totalt sövande! Man ser dagligen studenter som stupat efter tappra försök att hålla sig vakna i dessa lömska fällor i mjukt läder. 

Vad återstår då? Antingen kan man släpa sina böcker till ett annat bibliotek i Lund, eller så kan man som jag, inleda ett bakhåll strax innan lunch. Man smyger runt och väntar på att någon ska ge upp och vilja gå på lunch, (och glömma att reservera platsen!), då anfaller man med full kraft, och gliiider ner på platsen precis när personen viker runt hörnet. Seger! 

 

Nu: tillbaka till köprätten.