Lost in Skåneland

Juriststudent. Festmästare. Badkars-filosof. Motvillig kaffedrickare. Obotlig realist. Frankofil. Miljöaktivist. Partypingla. Lost in Skåneland.

Frustration

Elin filosoferar Permalink0
Okej. Jag ska nu försöka uttrycka mig på ett så tydligt sätt som möjligt. Ska försöka att inte trampa på några tår, jag berättar bara vad jag ser. 
Jag sitter på ett tåg mot malmö. Snätt bredvid mig sitter en familj med tre barn, två flickor och en pojke. Mamman har slöja, de pratar ett språk jag inte känner igen. Mamman sitter med barnen, lite längre bort sitter pappan, med ryggen vänd mot familjen. 
De två flickorna gör inte ett ljud ifrån sig, jag märkte inte ens att de var där förrän jag vred på huvudet. Den enda som syns och hörs, över hela tåget, är den lille killen. Han skriker, springer runt, smaskar chips, och bankar oavbrutet med två vattenflaskor i bordet. Så fort mamman försöker lugna honom, eller ta vattenflaskorna, skriker han, och hon får genast en tillsägelse från pappan. Bankandet fortsätter. En pojke på ca fyra år får fritt spelrum att styra över sin mamma med pappans hjälp. Han dominerar hela vagen, och när jag känner mig smått hysterisk och ber dem att snälla be honom att sluta, upplyser mig pappan om att jag är välkommen att byta vagn. 

Over and out.
Till top