Och så var det där med motivationen...
Min känsla kring allt just nu kan summeras med två ord: orkar inte.
Orkar inte gå upp.
Orkar inte plugga.
Orkar inte träna.
Orkar inte laga mat.
Orkar inte tvätta.
Orkar inte dammsuga.
Orkar inte plocka upp mina strumpor från golvet.
Det är helt ärligt skitjobbigt att vara vuxen! Jag hatar det. Man måste fasen göra allt själv, och inte blir det roligare bara för att man måste tvätta sina egna trötta kläder som ligger i ens egen tvättkorg... Snarare ännu tråkigare.
Kan man inte bara få koppla av på riktigt någon gång? Sitta en hel dag i sina slitna mjukisbyxor och kolla på 'Say yes to te dress', äta glass och bara skita i allt? Nej, inte om man går på juristprogrammet. Suck.
Sååå. Istället för att bejaka min "skiter i allt"-känsla, gör jag tvärt om. Imorgon ska jag banne mig gå upp och springa med Johan klockan 06:30. Jag vägrar låta mig själv bli seg, för om seghet leder till mer seghet, måste väl en pigg morgon leda till en pigg dag?
Återkommer med svar imorgon, om jag överlever.
Puss och kram,
Elin ♡
